Krönika friåkning

Det är alltför ofta vi hör eller läser om negativa diskussioner som går heta kring förbudsområden, miljöaspekter och allmänt skotervett. För att balansera ut vågskålen har vår kamrat Jörgen Lindström valt att dela sina tankar kring friåkning och vad den betyder för oss skoteråkare. Följ med på en resa som berör det negativa men framför allt, som lyfter fram det positiva.

Tänk först, agera sen
”En uppmanande viskning från berget kunde höras, övertygad är du att här borde det köras. Snön så perfekt längst sluttningens rand, formad av vindens kalla hand. Drivor så majestätiska i sin form, så långt ögat kan se kullar gång på gång. Över kanten de hänga, framför dig de niga, denna utmanande sluttning man måste bestiga. Ljudet av en motor färdas genom trädens täta här men så långt ifrån dig, nu ensam står du där. I väntan på en vän du nu har chansen att vara först, dessa orörda vidder, visa att du törs. Du lyfter ditt huvud, en växande uppfattning om distans, en aning nervös men detta borde gå som en dans. De seglande flingorna möter ditt glas, bakom dig du anar ett lätt litet ras. Ett lager som släpper, ett djupt andetag, inga problem snön framför ligger ju kvar. Med det bästa framför dig, en perfekt linje är något man ej vill missa, blind och ovetande att det kan bli din sista. Verkligheten hinner ikapp, för sent att vara rapp. Då snön under dig bryts känns det hur fort snaran runt din hals knyts. En utandning i mörkret med paniken i halsgropen, du sitter fastnaglad, ingen kan höra ropen. Sluttningen ovanför med marken skrapad bar, efter lavinens ryt dött ut finns inget hopp kvar.”

Att få göra det man älskar är inte alltid lätt, det är tid som ska sättas åt sidan, timmar man måste plocka från till exempel arbete eller familj. I vår hobby vet vi alla att det inte heller är gratis, maskinernas priser stiger, samma sak med bränslet. Visst får vi även vara beredda på att saker går sönder. Alla dessa ovan nämnda ting är punkter vi kan påverka i efterhand. Vi kan jobba ikapp det vi inte hunnit med under arbetsdagen, förhoppningsvis är er familj förstående så ni kan ta igen den tiden senare. Pengar går att tjäna, det kanske inte alltid är roligt eller lätt, men möjligheten finns. Den del i det stora hela som inte går att ta igen är när olyckan är framme, då allt på ett ögonblick går åt skogen. Denna gång är detta vad jag kommer att skriva om, säkerheten, hur andra ser på galna skoteråkare och hur vi med relativt små medel kan tackla fjällets utmaningar.

Olyckor är en tragedi, låt oss börja med att ha detta sagt. Det kommer alltid att hända, vare sig vi pratar om skoteråkning eller minigolf. Anledningen till att jag går in på detta ämne är att en snöskoter som utlöser en lavin och sätter sig själv i fara ofta ser ut att skapa stora rubriker. ”Han måste minsann ha kört på förbudsområde.” ”Kör man i sådana branta sluttningar har man bara sig själv att skylla”. Visst kan det vara korrekt, men kan det inte även vara så enkelt att det ibland är ren och skär otur. Samma otur när du får punktering på framdäcket på cykeln i skarp nedförsbacke. Vi utsätter oss för risker, men är de egentligen större än andra sysselsättningar? Personligen tror jag inte det, men av någon anledning får skoterförare ta stora smällar från omgivningen när olyckan är framme, även när regler följts. Hur kan vi få folk att få rätt uppfattning om att det vi gör troligen inte är farligare än att köra motorcykel? Svaren är säkert många och kanske inte så lätta, vi lär ju få svårt att dela ut flygblad till allmänheten där vi förklarar vår passion. Det vi däremot kan göra är att minimera riskerna i vårt utövande. Jag skulle personligen inte hålla någon tillbaka, vill du verkligen hoppa i den där gigantiska drivan? Är du medveten om att saker kan gå fel men fortfarande har drivet att försöka, absolut, kör. Om saker kan påverkas av ett val, då har någon gjort sitt ställningstagande, det är inte de tillfällen jag är ute efter. Det jag vill fokusera på är att förhindra det som är svårare att förutse.

Visst, jag kanske inte kör lika vilt längre när det kommer till hopp, dropp och allmänt skoj. Man har dock spenderat över 30 år på fjället så till slut har även min hjärna plockat upp några tips. Den första regeln, om man ska ägna sig åt friåkning, kör aldrig själv. Visst är det lockande att ge sig ut när ingen annan kan, men anpassa körningen till mildare områden. Det finns så många situationer som blir enkla om man är fler och totalt hopplösa om man är ensam. Vi tar lavinfaran som exempel, uppstår situationen är den aldrig enkel men sitter du där ensam i snömassorna så är det kört, rent kort och enkelt. På tal om detta ämne, se till att skaffa utrustning, lavinsond, sändare och spade. Med dessa ting behöver du även kunskap, se till att gå en lavinkurs, det finns mängder av dessa. Kolla på nätet vad som ligger närmast dig, vi brukar även skriva om detta i artiklar i tidningen. De pengar man lägger ut på detta är en relativt billig livförsäkring, det hjälper dock inte att endast du har kunskapen, se till att även dina kamrater besitter densamma. Väderrapport, enkelt eller hur? I fjällvärlden kan det ändras på ett ögonblick, solsken till storm på fem minuter, det händer. Se till att ha koll på omgivningen, ha en plan ifall vädret slår om. Att orientera med riktmärken är lättare, att hitta hem när du inte ser skidorna på skotern är ett problem. Jag kan dra mängder med exempel på vad man ska ha i form av utrustning och kunskap, problemet just nu är att texten rinner iväg i längd. Mitt mål är inte att säga åt er hur ni skall köra, vad ni ska ha för utrustning. Det jag däremot vill göra är att väcka en tanke kring detta, visst må mycket vara sunt förnuft, men ofta är man för taggad att pumpa puder så man glömmer bort att tänka efter innan det är för sent. Med ett tankesätt på större säkerhet kommer olyckorna mer sällan, det är jag övertygad om. Det bidrar även till mindre ramaskri kring skoterkörning. Jag kan också intyga att man fortfarande kan ha ett förnuftigt tänk även fast man kör full mutter, va inte rädd för att gasa och lycka till ute på fjället.

Jörgen Lindström