Navigera dig fram här   Torsdagen den 19:e september 2019
Skoter
Racing
ATV
  Startsida  
  I tidningen  
  Nyhetsarkiv  
  Racing  
  Prenumeration  
  Tidigare tester  
  Videoteket  
  Till Salu  
  Auktion  
  Privata annonser  
  Forum - Skoter  
  Årets skoter  
  Medlem  
  Skoterkortet  
   
Användarnamn

Lösenord

Logga in automatiskt

» Bli medlem
» Glömt lösenord?
» Om kakor...
 
  Medlemmar: 14748  
  Antal nyheter: 5443  
  Meddelanden: 68504  
  Sidvisningar:  
  Idag: 3959 st  
  Igår: 8392 st  
  Denna månad:
133811 st
 
  Föreg. månad:
181123 st
 
  Totalt: 71808261 st  
  Senaste 10 inloggade:  
  1. scom851
2. poaweitacka
3. snowman
4. brusse
5. rs3gold5
6. brulepetra
7. jokar99
8. cheusulema
9. adfkjclkxcnxzlkvn
10. blanderdelpha
 
 
Här är du: I tidningen: 2019, nr 3 > Artikel: DEBATT Skoterns vara eller inte vara
 

DEBATT Skoterns vara eller inte vara

Vi är under attack! Av oklara, men hyfsat överdrivna anledningar, är hela skoterbranschen under attack. Starka krafter har en längre tid i det tysta jobbat envist och målmedvetet med ett enda mål: Helst förbjuda totalt, eller i alla fall starkt begränsa, den fria skoteråkningen som vi känner den idag. Fast vad är egentligen den så kallade fria skoteråkningen? Inte fullt så fri som vissa faktiskt vill göra gällande.
Kolla in vad som gäller rent krasst för skoterkörning i dag. Terrängkörningslagen är förvisso rätt föråldrad och kanske inte helt i paritet med den skotertrafik som råder idag. Men grundbultarna är ändå tydliga. Snöskoterkörning får bara bedrivas på ett sådant sätt att underlaget, alltså marken under snön, inte skadas. Det är reglerat hur högt träd måste sticka upp ur snön för att det ska vara OK att köra i området. Hyggen och jordbruksmark är förbjudna områden för skotertrafik. Man får inte störa djurliv, renskötsel och liknande. Etc. Etc.
Lägg dessutom till de enorma områden i vår vackra fjällvärld som är reglerade, eller till och med helt igenbommade för snöskoterkörning. Så att tala om en helt fri snöskoterkörning? Nej, köper inte det snacket! Däremot har detta begrepp tagits tillvara och genom åren misshandlats enormt av belackarna. ”Den fria skoteråkningen ett problem!” ”Buskörningen måste få ett slut!” Och så vidare… Rubrikerna har varit många och svarta.

Smutskastningen av oss skoteråkare har länge varit intensiv och väldigt fokuserad. Med jämna mellanrum har det ”sipprat” ut rubriker om olika förslag för att begränsa skotertrafiken. Från början reagerade både bransch och vanliga skoteråkare starkt på dessa. Men i takt med nya förslag, det ena knäppare än det andra, tystnade reaktionerna allt eftersom. Taktiken från förbudsivrarna hade lyckats. Skoterfolket hade liksom resignerat. ”Jaha, då var det dags igen…” Tyvärr en helt naturlig reaktion, då det hela tiden känts som att krafterna bakom utredningarna fått stå helt oemotsagda. Men problemet för oss är att det var exakt detta de ville uppnå. I förlängningen en utstuderad taktik för att i slutänden kunna driva igenom begränsningar i skotertrafiken utan motstånd. ” Men det var ju ingen som protesterade”.

Nu står vi inför faktum. Utredningarna ligger på bordet och beslut ska fattas. Jag säger som i ”På spåret”, -Vart är vi på väg? Förbudsivrarna sitter och ruvar på sina argument medan den stora massan skoteråkare inte riktigt verkar ha förstått allvaret. Konsekvenserna kan bli förödande, inte bara för den enskilde skoteråkaren, utan för en hel bransch. Hur många arbetstillfällen det handlar om i redan utsatta landsbygdskommuner i främst fjällkedjan vet vi inte, men många är det. Hur många eventföretag, skoterhandlare, stugbyar, husvagnscampingar etc. som drastiskt kan tvingas dra ner, eller rent av tvingas bomma igen törs vi inte ens sia om. Friåkningen är inte bara något för enskilda individer, den är något som faktiskt väldigt många har sin inkomst ifrån.

Vad är det då som gjort att snöskoteråkningen blivit närmast ett samhällsproblem som diskuteras på högsta politiska nivå i Sverige? Är det verkligen ett jättebekymmer som måste stävjas innan allt fullständigt spårar ur? Eller handlar det bara om att det ska vara tyst och stilla i fjällvärlden när apelsinätarna från storstäderna åker till fjälls? När de lämnar tryggheten och sin latte i stugvärmen för att uppleva vildmarken några timmar.

Finns det problem? Ja självklart finns det problem! Inom vissa områden är belastningen massiv under vissa perioder och tyvärr finns det de som inte alls respekterar gällande lagar och förordningar. Jag har själv med tungt sinne sett skoterspår genom skogsplanteringar, längs skidspår och inom förbudsområden. I den debatt som svallat de senaste åren blir dessa korkbollar till skoteråkare inte bara ett lokalt irritationsmoment, nej de blir även ett slagträ i förbudsivrarnas debatter på ett högre plan. Här ligger ett stort ansvar på oss själva!
Vi skoteråkare måste sluta oss samman som grupp och inse vilka starka krafter vi har emot oss. Vi måste själva ta ansvar för våra handlingar och inte spela motståndarna i händerna. Här är vi nere på individnivå. Dels att vi tänker på var och hur vi kör, men det kan även handla om att ha civilkurage att säga till en polare som agerar på ett dumt sätt. Man kanske inte behöver åka på rullen ut från macken och det ska vara fullständigt självklart att ta med sig den tomma burken energidryck hem i stället för att bara kasta den över axeln när man druckit ur den. Att skippa alkoholen när vi kör skoter måste också vara fullständigt självklart. För de allra flesta inga konstigheter, men tyvärr inte för alla. Kom ihåg vilka rubriker det blir av dessa totalt onödiga saker. Som sagt, vi behöver inte själva hjälpa till att förbjuda snöskoterkörning. Vinklingen i riksmedia är nog galen som den är.

Varför har det blivit så? Varifrån kommer detta unisona hat mot snöskotern? För någon vecka sedan var jag uppe i vår fjällstuga i Arjeplogsfjällen. Gjorde en topptur upp på ett av fjällen söder om byn. Då jag satt där i solskenet och filosoferade slog det mig plötsligt. Detta kanske jag inte får göra om några år! Frågan jag ställde mig där och då var: Varför vill maskrosorna i städerna till varje pris stoppa detta? Där satt jag ensam uppe på min fjälltopp. Inte en annan människa inom flera mils radie, inte ens en skidåkare inom synhåll, inte en ren, ingenting. Hur kunde jag möjligen ha irriterat någon med detta?
När jag låter blicken svepa hela varvet runt fjälltoppen och beundrar den fantastiska fjällvärlden i alla väderstreck kommer en annan insikt över mig. Garanterat mer än hälften av det gigantiska område jag ser är förbjuden mark för skotrar. Det är antingen fågelskyddsområde, nationalpark eller områden stängda av någon annan fantasifull anledning. Fria skoteråkningen känns avlägsen… Titta bara på en fjällkarta. Redan i dag är det enorma områden som är avlysta och stängda för oss skoteråkare. Om man nu störs så fruktansvärt av snöskotrar de dagar man vistas i fjällen per år, borde det inte vara några större problem att hitta områden där man kan vara för sig själv. Fast dit går det ju förstås inga preparerade skidspår eller skoterspår.
Nej, visst finns det problem och nog behövs det en debatt i frågan. Men snälla, låt oss få en saklig och nyanserad debatt med en mer öppen syn på saker och ting! Behövs det verkligen fler och större förbudsområden? Tveksamt! Vår fina natur i allmänhet och fjällvärlden i synnerhet är stor nog för oss alla. Med ömsesidig förståelse och respekt för varandras intressen borde det inte vara några problem.
Enkelt för skoterhatarna att ropa på förbud. Men vad skulle egentligen bli bättre? Och hur tänker man sig att övervakningen av detta ska ske, jag tänker ett förbud som inte efterlevs gör ju ingen större nytta. För ett av de största problemen kommer då att bli ungefär samma som i dag. Tror man verkligen att rötäggen som inte sköter sig i dag, kommer att sluta med buset bara för att lagarna skärps? Några kanske, men kom ihåg att det inte går att lagstifta mot dumhet, så förmodligen kommer de flesta problemmakare inte att bry sig. Resultatet torde bara bli ännu fler konflikter och kontroverser. Dessutom gissar jag att polishelikoptrar inte är helt gratis att hålla i luften dag ut och dag in? Sedan borde de ha viktigare och allvarligare uppgifter att utföra?

Så låt oss börja i våra egna led. Se till att vi får en fin avslutning på årets säsong! Låt oss slippa svarta rubriker om nermejade skogsplanteringar, alkoholrelaterade olyckor, splittrade renhjordar och annat onödigt. Som sagt, vi har ögonen på oss och vi behöver inte skjuta oss själva i foten. Är du inte med i en skoterklubb? Gå med i din lokala klubb redan idag! Häng med på #rörinteminskoter, det är dags att vi skoterälskare enas och sluter upp tillsammans. Snart kan det vara för sent och då hjälper inga böner!

Prenumerera
Prenumerera och spara 171 kr och slipp söka tidningen i slutsålda butiker!

Lösnummer
Köp ett lösnummer hitta närmaste köpställe här!

Digitaltidning
För dig som gillar att läsa ditt nummer i telefonen eller surfplattan med våra mervärden

 
 
Besöksadress: Gräddvägen 7, Umeå | Adress: Gräddvägen 7, 906 20 Umeå | E-post: info@skoter.se | Telefon: 090-149370 | Shop: shop.skoter.se